Teknikslipning

En sak som jag ibland saknar i asanastränigen är speglar. I normala fall är det bara skönt att det inte ingår i yogasalens utrustning, för man fokuserar på det viktiga - att känna kroppen, andningen och sitt eget flow. Men idag var det teknikträning och då kände jag att det hade inte varit fel att se min kropp i spegeln. "Överarmsbenet ska bak" säger läraren och jag tänker "var är det nu någonstans?".


Man vill ju självklart undvika skador och tydligen är axlarna hårt drabbade av skador inom yogan, mycket på grund av felaktigt utförd chaturanga dandasana. Det vanliga är att axlarna kommer för lång fram när man går ner från plankan mot golvet och över i kobran/stående hund. Vi övade och övade och för mig var det särskilt bra då mina axlar verkligen behöver lära sig en ny placering - även om det har blivit mycket bättre så åker överarmsbenet  fram alldeles för mycket fortfarande. En kula ska inte kunna rulla ner från axeln, så ska man tänka, fick vi lära oss. Hade jag sett mina axlar i spegeln hade jag kanske sett det själv, vem vet? Jag får helt enkelt ta fram en spegel hemma och spana in överarmsbenet. En ny bekantskap, för övrigt. Pleased to meet you överarmsben!